Välkommen underbara du! Mitt syfte är att delge dig en telefonintervju som jag för ett tag sedan gjort med den fantastiska inspiratören, föreläsaren, författaren och coachen Carolina Gårdheim. Det här är del 2 av 3.

 

Vem är då Carolina Gårdheim och vad gör henne fantastisk?

 

Carolina är inspiratör, föreläsare, författare och coach och är fantastisk ur flera synpunkter. Hon vågade erkänna för sig själv att livet hon levde inte gjorde henne lycklig och började lyssna inåt, men det mest beundransvärda tycker jag är att hon inte bara lyssnade, utan faktiskt agerade utifrån det hennes inre sa; hon vågade kasta sig ut i det okända för att hitta sig själv och leva det liv som gör henne lycklig! Att hon dessutom nu vill hjälpa oss andra att våga göra samma sak är mer än fantastiskt tycker jag.

 

Vill du läsa första delen av intervjun finns den här på bloggen under rubriken “Intervju med den fantastiska Carolina Gårdheim. Del 1 av 3”.

 

Nu till själva fortsättningen på intervjun;

 

Det som jag tycker är svårast i att behålla den positiva energin som meditation och inre guidning är att behålla den positiva och lugnande energin som det ger hela dagen. Jag måste ibland ta till fysiska påminnelser, för att få mig tillbaka i den energin igen. Vad tänker du om det?

 

Det gäller att hitta sina egna “promts”, påminnelser/kommandon de där sakerna som få en att komma tillbaka i den energin och tankesättet. För mig är det att dansa.

 

Jag sätter på en bra låt och dansar helt enkelt. Jag har en lista på bra låtar som jag tar till och sedan släpper jag loss. Jag får då ut en hel del av det som stressar eller på annat sätt påverkar mig negativt.

 

Men sedan har jag också en fråga som jag ställer mig flera gånger om dagen och som har blivit en vana att ställa om jag hamnar i en känsla av martyrskap, offerroll eller ältande.

 

Så fort jag mår dåligt så vet jag ju att jag befinner mig där, så fort jag känner mig mindre än fantastisk så vet jag ju att jag är där, det är ju det som gör att jag mår dåligt.

Den frågan är en livsförändrare, för på ett ögonblick får den mig att skifta till visionen, så som jag vill leva, må och vara, och då släpper jag allt det andra som gör att jag fokuserar på problemet.

 

Den magiska frågan lyder; “Hur vill jag ha det istället?” Hur vill jag känna istället? Hur vill jag må istället?

 

För så länge jag fokuserar på problemet kommer jag inte kunna hitta en lösning. “Hur vill jag ha det istället?” Och då börjar jag tänka; “Jo men jag skulle vilja ha det så här.. Jag skulle vilja känna så här.. Okej, vad kan jag då göra lite just för att gå i den riktningen och gå mot det och då släpper allt det negativa och känslan av frustration.

Sedan kanske jag rasar ner igen och men då ställer jag mig den frågan om och om igen.  Det är nog ett av de bästa knepen jag har för att slippa fastna i överväldigandet hela tiden.

 

Vissa är så vana att prata om problem, till exempel med en kompis för att få medhåll i sitt martyrskap eller ältande, och det förstärker liksom problemen istället för att lyfta blicken och fokusera på möjliga lösningar på dem. Och då är den här typen av frågor idealiska för att hjälpa sig själv; nu lämnar vi det här som är, för att fokusera på vad kan vi göra åt det, vad är nästa steg som jag kan ta för att ta mig mot det jag egentligen vill ha istället.

 

Kan du kallprata med männsikor idag? Eftersom de flesta vill prata om det som inte är bra, det som är fel eller problematiskt. Jag upplever att om jag medvetet försöker kallprata om det som är bra eller vad som skulle vara bra tycker människor att det är obekvämt och tystnar. Vad tänker du om det?

 

Att kallprata har jag varit dålig på i hela mitt liv. Fniss, fniss. Jag har ju jobbat med det här så länge, att leva mitt liv enligt mina premisser, och det var en av de första grejerna jag började se över; dels hur jag pratade och dels vilka jag umgicks med och vad jag gjorde.

 

Idag har jag skräddarsytt mitt liv så mycket att jag sällan råkar ut för sådant längre. Jag umgås bara med människor som förstår vem jag är och lever så stor del av mitt liv i det som jag mår bra i, att om jag skulle träffa på en person på bussen och prata med som är negativ så stör det mig inte speciellt mycket för jag får mina behov tillgodosedda på andra sätt. Men jag sitter inte kvar i ett samtal med någon som inte kan styra över från att bara prata om det som är problem, utan då släpper jag det och säger “Tack, jag ska gå vidare.”

 

Det kan vara bra att veta att hög energi alltid triumfar låg energi och klarar man bara av att vara kvar i sin höga energi, fast man är i en miljö som har lägre energi, kan man lära sig mycket om hur man kan träna upp sig att behålla sin höga energi och även sprida mycket glädje och kärlek till andra. Det behövs verkligen idag.

Vilka är dina 5 viktigaste lärdomar i livet, hittills?

 

  1. Att vi alla är hela och perfekta för det vi är här för att göra. Det är inte fel på någon, ingen är trasig och ingen behöver lagas.

  1. Vi måste visa att vi är mer än våra fysiska kroppar, det vi kan se med våra fysiska mått.

  1. Att vi har till tillgång till fler resurser än vi tror, att vi är mer än vi tror, att vi klarar mer än vad vi tror.

  1. Att kärleken övervinner allt.

  1. Vi är alla trygga, älskade och skapade för stora ting.

 

Vad har du för motto eller ledord?

 

“Allt är precis som det ska vara.”

 

Axlarna ramlar liksom ner och det känns lugnt och tryggt, det känns skönt att säga det.

Vilka är dina viktigaste regelbundna vanor/rutiner för att göra ditt liv underbart?

 

  1. Det absolut viktigaste är morgonstunden! Den kan se lite olika ut men grunden är att jag stänger om mig själv och är en stund i min egen energi.

 

Det kan vara meditation eller bara sitta stilla, slappna av, gå ner i magen och få den här kontakten inåt. Det kan också vara att jag rensar min energi, spela trumma, sjunga, dansa, det kan vara allt möjligt, men grunden är att hitta fram till den här kontakten inåt.

 

Har jag några frågor, om jag undrar över något, så ställer jag dem, ibland får jag svar direkt och ibland kan det komma senare under dagen.

 

Just det här att checka in med mig själv, innan jag gör något annat, så att jag får känna att det här är jag, innan alla andra kommer med sina åsikter är den allra viktigaste vanan. Det här har jag hållit på med väldigt länge.

 

Hur lång tid tar detta?

 

Det kan variera. Har jag inte så mycket tid så räcker det med 5 minuter och ibland kan det vara upp till 3 timmar. Oftast tar det 10-20 minuter.

 

  1. När jag lägger mig så tackar jag för allt jag har fått lära mig, all kärlek jag har mött och allt jag har fått uppleva under dagen.

 

Det har jag också gjort väldigt länge som en skön avslutning på dagen.

 

Om jag har något problem eller så så lägger jag över det på mina inre guider över natten och om det är kvar efter natten så kan jag ta tillbaka det, men just nu inför natten så lägger jag över det på dem.

 

  1. Promenader är också något som jag alltid har gjort mycket.

 

Periodvis har jag även tagit dagliga morgonpromenader.

 

  1. Sätta hälsosamma gränser.

Det är en fullständig förutsättning för att jag ska ha kunnat nå dit jag har nått idag. Eftersom jag både är extra känslig för intryck och har en ADHD-hjärna, så har jag helt enkelt varit tvingad att lära mig detta.

 

Det handlar väldigt mycket om att sortera i vad är det jag ska göra och vad är det andra ska göra, vad är det jag måste göra och vad är det jag faktiskt inte behöver göra. Det finns saker som kan vara tillräckligt bra, man måste inte pilla hela vägen, men det kan också vara att inför mig själv säga att den här tiden sätter jag av för detta.

 

Jag har till exempel nästan helt slutat med mail, för det har tagit enormt mycket av min energi, alldeles för mycket, så vi har hittat andra sätt för att kommunicera som fungerar bättre.

Hela tiden handlar det om att förfina det som ger mig energi och vad är det som tar min energi. Att respektera det och inte fortsätta att köra över det, om det nu är något som tar min energi då är det faktiskt mitt jobb att se till att det inte gör det så mycket och det finns alltid lösningar på det där, det gäller att vara kreativ.

 

När kollar du av detta? Gör du det när du känner att det tar för mycket energi, eller har du ruitiner för det?

 

En gång i månaden sätter jag mig ner och kollar av månaden som har gått. Förr gjorde jag det varje vecka, på söndagarna, men nu gör jag nog det mer automatiskt så att det räcker att jag gör det en gång i månaden. Dels uppskattar jag mig själv lite om vad jag faktiskt har åstadkommit, vad som har hänt och vad jag har njutit av, men också tittar på vad som faktiskt jag skulle vilja förändra, var märker jag att jag har haft läckage av energi och vad skulle jag vilja göra åt det; hur vill jag att det ska se ut nästa månad?

 

Det är en regelbunden mindre avcheckning, men sedan har jag ju en stor genomgång vid årskiftet varje år då jag går igenom hela året, utifrån mina månadsavcheckningar, och känner efter i mig själv vad som kommer upp. Jag för även anteckningar varje vecka så att jag har att gå tillbaka till, för en månad kan ju vara långt att gå tillbaka till.

 

I Kreativ Insikts, Carolinas förtag, säljer man en årskalender med just de utvärderingsfrågor som Carolina själv använder vid varje månadsskifte. Kalendern är dessutom fullproppad med nya klokheter för varje vecka och utrymme för andra viktiga påminnelser, jag rekommenderar den varmt. Just nu finns den bara för 2018, men i november finns den nya tillgänglig igen. Klicka på länken för att komma till Kreativ Insikts webbshop; https://www.kreativinsikt.se

 

Fortsättning av intervjun, den sista delen, följer i nästa inlägg..

 

Ha en underbar dag underbara du!

/Mona

 

PS1. Fakta om Carolina är taget från hennes hemsida; http://carolinagardheim.se/ och från intervjun jag gjorde med henne förstås.

PS2. Bilden är publicerad med samtycke av Carolina. Foto: Anja Callius.