Välkommen underbara du! Mitt syfte med detta inlägg är att skriva lite om ett vanligt dilemma; ska man ingripa när någon behöver hjälp eller ska man låta bli, och vad är det som avgör det beslutet?

Jag läste en gång i en tidning om en man som hade en elrullstol, en stor och tung som han själv satt fastspänd i, och det blev ett fel på den och den skenade rakt mot en liten, djup och ström å och han kunde som sagt inte kliva av utan åkte ner med den i ån. På väg ner både i ån och under ytan ropade han på hjälp ett flertal gånger, för det tog ett tag innan han och rullstolen sjönk, men ingen hjälpte honom!

Som tur såg två grannar, oberoende av varandra, från ett hus bredvid vad som hände och släppte allt de hade och sprang ut för att rädda mannen. När de då stod på väg att hoppa i det svinkalla vattnet, för det var på vintern detta hände, försökte de stoppa flera förbipasserande människor, för att först ringa 112 och sedan hålla reda på den ene grannens 3-årige son medan pappan kastade sig i vattnet, men FLERA människor bara passerade och sa att de inte hade tid eller att de inte ville bli inblandade!!! Efter mycket om och men fick de upp den svårt nedkylda och medtagna mannen som fick åka ambulans till sjukhuset. Grannarna räddade den rullstolsbundne mannen från en säker död! Vilka hjältar!

Det som gör mig både förvånad, fruktansvärt upprörd och ledsen är självklart de människor som bara passerade utan att ägna en tanke åt mannen i rullstolen och att han skulle dö om ingen hjälpte honom!! Hur kan man ens tänka så?! Tänk om det var du som satt där fastspänd och bara kunde se på hur andra människor gick förbi?

En annan situation som jag läste om handlade om en kvinna som var på väg till sin morgonträning och satte en smörgåsbit i halsen, hon försökte också få folk att stanna och hjälpa henne, men ingen brydde sig då heller!! Till slut kom en kille i tonåren och tog tag i henne bakifrån och stötte upp smörgåsbiten och räddade livet på henne.

Varför gör vi människor så här mot varandra?! Och när blev det så? Jag har inga minnen att det var så här illa när jag växte upp för jättelänge sedan… Jag har jättesvårt att acceptera att vissa av oss väljer att inte ingripa när någon annan behöver hjälp!

Självklart finns det situationer när det kanske är bättre att inte ingripa själv, med risk för sitt eget liv, men då kan man i alla fall ringa 112!

Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv efter att inte ha ingripit! Tänk att ha ett liv på sitt samvete; att någon dog för att jag inte ingrep!

Nu behöver det ju inte vara så allvarliga situationer som leder till att någon dör för att det ska bli ett elände för att ingen ingriper. Mobbning är ett annat typexempel på sådant som leder till åratal av lidande om det inte stoppas i tid och mobbning är tyvärr inte något som bara tillhör uppväxten. Jag hörde häromdagen av en granne att en jobbarkompis till honom blev så illa behandlad av sina jobbarkompisar att han bad chefen om att bli uppsagd!! Nu när vi har sociala medier pågår dessutom mobbningen även efter skol- eller arbetstid.

Vad göra? Hur kan vi få ett vänligare samhälle där vi människor hjälper varandra när det behövs?

Min blogg ska inte vara något negativt klagande, det finns det alldeles för mycket av idag, särskilt på sociala medier, så jag vill bara uppmana alla att tänka på att det finns en gyllene regel; Gör mot andra, så som du vill att andra ska göra mot dig! Om vi alla använder det som ett ledord skulle vårt samhälle vara betydligt vänligare och varje varaktig förändring i samhället måste börja hos de som samhället består av; oss!

För att avgöra om du ska ingripa och hjälpa till eller inte nästa gång när någon behöver hjälp, behöver du bara fråga dig själv om hur du själv skulle vilja att andra gjorde om du var i samma situation? Det minsta du kan göra är att ringa 112 om det behövs.

Kom ihåg att det är vi, du och jag, som är samhället, och om du vill att det ska bli vänligare behöver vi också bli det, även du!

Ha en underbar dag underbara du!

/Mona

PS1. Om du vill ha ett bra boktips för barn på detta tema kan jag varmt rekommendera “Ali och Blåklockans hjältar”. Klicka på länken för att läsa mer om boken; Adlibris

PS2. Om du har hjältehistorier att delge får du jättegärna tipsa mig om dem, det brukar alltid förgylla min dag!

Ps3.Frontbild av Oliver Roos on Unsplash